Om barn och föräldraskap

Jag inspireras av barn!

Barn har så mycket att bjuda på som vi vuxna borde dra lärdom av och ta till oss. Den drivkraft, energi och positiva livssyn som den oförstörda lilla människan besitter, väcker min beundran!

Som förälder vill jag bemöta mitt barn med respekt och bjuda på en tillåtande atmosfär. Med tillåtande atmosfär menar jag att alla slags tankar och känslor ska lyssnas till och respekteras, mina inkluderade.

I dessa tider är ”nannykulturen” vida utbredd, och man använder belöningssystem och skämspall för att få barn att göra vuxna till viljes. Det funkar, man får barnet att lyda för stunden, men till det enormt höga priset av dess självkänsla och värdighet!

Det är inte värt det anser jag! Förälder/barn-relationen är långt ifrån konfliktfri, och det är heller inte att sträva efter. Att köpa barns lydnad och styra dess beteende ger inte barnen den inre styrka som krävs för att kunna möta det demokratiska samhälle vi eftersträvar.

Jag vill kunna välja i mitt liv, jag vill bli lyssnad till och respekterad, jag vill sätta mina egna gränser!

Det borde vara varje människas rättighet, gammal som ung!

En annan erfarenhet jag har gjort är att det är väldigt lätt att avskriva barns känsloyttringar med ”trots” eller ”tonårsfasoner”. Man kan då få råd, allt ifrån att ”visa vem som bestämmer” till ”det går över”.

Detta föder frustration både hos föräldrar och barn. Det finns perioder i varje människas liv som är mer eller mindre jobbiga och det är viktigt att vi gör något som känns bra och respektfullt även under dessa stunder.

Svaren har vi många gånger inom oss, men de kan vara svåra att nå, samtidigt gäller det att våga lita på sej själv och till sin egen förmåga.